Volvo Trucks

Serie 3 och 4

Redan från början ansågs en Volvolastbil vara ganska dyr. (Det var den också.) Detta gällde även Volvos personbilar. När kunderna valde en Volvo trots det högre priset, var det i allmänhet på grund av den överlägsna och robusta kvaliteten.

Redan under hösten 1926 var Volvoledningen medveten om att valet av en liten fyrcylindrig motor inte hade varit något klokt steg. Utvecklingen av en rak sexcylindrig motor påbörjades, genom att man helt enkelt tog den gamla fyrcylindriga DA-motorn och lade till två cylindrar. På så sätt skapades Volvos första sexcylindriga motor, DB-motorn.

Den sexcylindriga lastbilen lanseras
På våren 1929 lanserades både den första personbilen och den första lastbilen med en sexcylindrig motor. Nu hade Volvo en robust lastbil som inte bara var av hög kvalitet, utan även presterade bra.

I allmänna termer var den första sexcylindriga lastbilen, Serie 3, väldigt lik Serie 2-lastbilen. Detta innebar att utrustningen i övrigt var nästan oförändrad, ända ned till chassits hjulbas, och det ledde till att längden på plattformen var ganska begränsad. Just då var det inte något allvarligt hinder för transporter, eftersom nyttolasten begränsades till cirka två ton i den första versionen. Senare förlängdes plattformen något, men inte i någon högre grad.

Större fordonsvikt och nyttolast
Jämfört med dåtidens konkurrenter var den första sexcylindriga lastbilen inte helt modern.

Trähjulen var långt ifrån perfekta för tunga transportändamål och tvåhjulsbromsarna, som endast fungerade på bakhjulen, var inte någon säker anordning för en medeltung lastbil vid distributionstransporter och andra arbetsuppgifter.

De två basversionerna av första generationens sexcylindriga lastbilar förändrades inte särskilt mycket under den treåriga tillverkningsperioden. Under den perioden tillverkades inte mindre än cirka 3 000 lastbilar. Totalvikten ökade dock gradvis, precis som nyttolasten.

Den första treaxlade lastbilen
Lanseringen av den första treaxlade lastbilen, LV64 LF, var ett stort steg framåt för den lilla Volvofabriken. Huvudskälet till att den här lastbilen lanserades var inte för att öka nyttolasten, utan för att efterleva dåtidens regler om låga axellaster, som var ett resultat av det tidiga 1930-talets urusla vägar. Den första treaxlade lastbilen användes dock sällan som en vanlig lastbil, utan oftare som ett chassi för enkla bussar på landet. Där var myndigheterna mer intresserade av att kontrollera axellasterna än när det gällde lastbilar, vars axellaster ofta översteg tillåtna föreskrifter.

Serie 3- och Serie 4-lastbilarna var de sista omoderna lastbilar som Volvo tillverkade. Hädanefter var de lastbilar som Volvo lanserade vanligen lika moderna som andra samtida lastbilsmärken.