Rundnos

Rundnos

1930‑talet hade varit en mycket expansiv period i Volvolastbilarnas historia. Ur en blygsam start med gammaldags lastbilar växte ett produktprogram av moderna fordon med högeffektiva motorer och stora nyttolaster, ibland med mer än två axlar.

Rundnoslastbilarna lanserades som "det nya decenniets" modeller under senare delen av 1939 och var kanske den mest framgångsrika lastbilen från Volvo ända tills F‑lastbilarna kom på 1970‑talet.

Liknande utseende - olika transportändamål
Rundnosarna var egentligen flera olika lastbilar som liknade varandra, men de var avsedda för en mängd olika transportändamål. Vid första anblicken såg de likadana ut, men i verkligheten var de mycket olika varandra. Det fanns till exempel minst tre olika frontlängder, av vilka två fanns att tillgå i de tidigare modellerna med bensinmotorer (eller Hesselman- eller gengasmotorer).

Utseendet verkar i dag unikt. Men faktum är att Rundnosarnas utseende var starkt påverkat av den tidens amerikanska, brittiska och tyska lastbilar. Det är inte så konstigt med tanke på att 1930‑talet var ett årtionde då design var mycket viktigt och trender spreds från land till land. På så sätt påverkades utformningen av nästan alla lastbilsmärken från i stort sett samtliga tillverkare

Arméns förstaval - och andras
I början såg det inte särskilt lovande ut för den här lastbilsserien. Den första varianten lanserades under senare delen av 1939, samtidigt som andra

världskriget bröt ut. Det innebar att försäljningen av lastbilar för civila ändamål snart gick ganska trögt. Lyckligtvis stod de militära kunderna i kö, och Volvo blev en av de största leverantörerna till den svenska armén. Under andra världskriget levererades tusentals Rundnoslastbilar av standardmodell med förenklad konstruktion, men även i en fyrhjulsdriven modell.

Efter andra världskriget blev den här lastbilsserien mycket framgångsrik. Av den mest framgångsrika serien, LV125, såldes över 10 000 lastbilar. Det var en enorm siffra vid en tidpunkt då lastbilen var långt ifrån det huvudsakliga transportmedlet. Då spelade fortfarande järnvägen en stor roll.

Stora skillnader i effekt och styrka
Trots att de olika Rundnoslastbilarna liknade varandra, skilde de sig åt när det gällde effekt och styrka. Den vanligaste motorn var en blygsam sidovalvsmotor på upp till 90 hk, medan bensinmotorerna med toppventiler var på upp till 105 hk. Vanligtvis fanns alternativet med Hesselmanmotorer, som gick på ett billigare oljebränsle. Under andra världskriget användes främst gengasmotorer. Deras prestanda var begränsade, men samtidigt innebar de att bilarna kunde köras även då bensin bara fanns att få för de bäst behövande (oftast militären).

Den här lastbilsserien tillverkades under femton år, från 1939 till 1954, utan några större förändringar. Över 40 000 Rundnosar tillverkades och såldes, vilket var en enorm siffra med tanke på den tidens begränsade användning av lastbilar jämfört med i dag.