L38 och L48 Viking

L38 och L48 Viking


Den mest kända Volvolastbilen någonsin är utan tvivel Viking, och det beror antagligen på två orsaker: För det första kan det bero på att både märket och modellnamnet börjar på bokstaven V, för det andra att både de gamla vikingarna och Volvofordonen har ett skandinaviskt ursprung.

En väldigt skandinavisk lastbil
Viking var ursprungligen en något uppdaterad modell av den dieseldrivna Rundnoslastbilen L24, fast med ny motorhuv och nya stötfångare. Den fick dock ständigt nya och starkare motorer och modernare chassikomponenter. Eftersom de flesta transporter under 1950-talet krävde ganska blygsamma totalvikter, behövdes inte kraften från L39 Titans 10-litersmotor för arbetsuppgifter där en enda lastbil räckte som transportmedel.

Tekniskt sett var Viking en relativt enkel och okomplicerad lastbil. Det var troligen orsaken till att den blev så populär och att den blev berömd över stora delar av världen.

Tillförlitlig motor med direktinsprutning
Hjärtat i Viking var, i både tidigare och senare modeller, 7- litersmotorn med direktinsprutning (ursprungligen på bara 6 liter), vilket gav en ganska blygsam effekt men ändå gjorde den absolut tillförlitlig. Under det första året som L38-lastbilen tillverkades hade motorn en effekt på endast 100 hk, men detta ökade gradvis med hjälp av turbomotorn till 125 hk.

Den här lastbilsserien kallades alltid Viking, men den beteckningen fick den faktiskt inte förrän 7-litersmotorn kom 1954, tillsammans med bredare stötfångare identiska med dem som användes på L39 Titan.


Kraftfulla uppgraderingar

Till att börja med lanserades den som en grundläggande lastbil utan standardhytt, med en sugmotor på 100 hk och utan servostyrning. Den uppgraderades dock ofta med turbomotor, servostyrning och en bekväm säkerhetshytt. Beteckningen L38 ändrades 1959 till L48, då instrumenten placerades framför föraren. Ursprungligen hade de placerats mitt i hytten, för att underlätta tillverkningen av både vänsterstyrda och högerstyrda Vikinglastbilar.

Viking tillverkades i både tvåaxlade och treaxlade versioner. Den tvåaxlade versionen var överlägset populärast. Till skillnad från de flesta av den tidens Volvolastbilar, fanns Viking ofta även i en allhjulsdriven version. Den var populär som militärfordon eller för tillfällig användning vid timmertransporter eller anläggningsarbeten och var ett för sin tid extremt bra terränggående fordon.

Ytterligare modeller
Mellan 1954 och 1962 tillverkades även en frambyggd lastbil utan standardhytt med beteckningen L382/L3851. Den lastbilen tillverkades inte bara med en 7-liters dieselmotor utan även med en 5-liters bensinmotor. Denna F-lastbil med fast förarhytt tillverkades i ett begränsat antal och användes främst som tippfordon, men ibland även för andra transportuppdrag.

L38 (1953-1962) och L48 (1959-1965) följdes av lastbilen N86. Den såg ungefär likadan ut men hade vidareutvecklats på olika områden och blev aldrig känd under det berömda namnet Viking.