L4951, F88 och G88

L4951, F88 och G88


Historien bakom Titan TIPTOP/F88/G88 är oerhört spännande. De här modellernas betydelse för Volvos lastbilshistoria kan inte överskattas.

Här kom en lastbil som ursprungligen var avsedd för USA. I stället erövrade den praktiskt taget hela världen med undantag av USA!

Historien bakom Titan
För att förstå historien bakom Titan TIPTOP/F88 måste vi återgå till Volvos tidiga historia, särskilt vilka marknadsstrategier som låg bakom det svenska Volvomärket i mitten av 1950-talet. Sverige är ett litet land, och för att överleva och växa krävs exportförsäljning. Det innebar förstås att alla Volvoprodukter måste kunna stå emot svåra förhållanden, vilket var en viktig orsak till Volvolastbilarnas övergripande kvalitet i stora delar av världen och till att de passade för alla typer av transportuppdrag.

Det faktum att de svenska transportförhållandena med praktiskt taget obegränsade totalvikter och stränga väderförhållanden var extremt svåra bidrog självklart också i stor utsträckning till Volvolastbilarnas egenskaper, särskilt inom den tunga klassen.

Framgångar i USA
I mitten av 1950-talet hade Volvos personbilar stor framgång på den tidens mest krävande bilmarknad, USA. Volvoledningen ansåg att även lastbilarna skulle lanseras i Nordamerika. Det skulle innebära värdefulla dollar för Volvo, som behövde en sund ekonomisk bas för att kunna växa internationellt i framtiden.

Därför lanserades Volvolastbilar av den konventionella N-typen i USA 1958-59. Mycket snabbt insåg Volvos marknadsanalytiker att trenden i USA just då pekade mot F-lastbilar med hytten över motorn. Några exemplar av en prototypmodell utvecklades på kort tid. Ett exemplar hade en kort daghytt och användes för tester i Sverige, medan ett annat utrustades med sovhytt och utsattes för "fälttester" i Nordamerika.

Nya krav
Snart stod det dock klart för Volvo att de specifika marknadskraven i Nordamerika inte kunde uppfyllas av den tidens Volvolastbilar. Lanseringen stoppades. I fortsättningen tog man hänsyn till kraven i Nordamerika vid utformningen av nya Volvolastbilar.

Hur skulle den nya F-konfigurationen av lastbilen Titan användas? Som prototyp för framtidens europeiska fjärrlastbilar naturligtvis! Ett intensivt utvecklingsarbete tog fart för att förbereda den nya Titan TIPTOP inför den svåra konkurrensen från Europas alltmer lastbilsorienterade transportindustri.

Från N-motorhuvar till F-lastbilar
Parallellt med utvecklingen i USA ägde en förändring rum i Europa. N-lastbilarna med motorhuv ratades till förmån för F-lastbilarna. Detta berodde till stor del på lagstiftningen i Tyskland, där regeringen försökte skydda järnvägens

position genom att förhindra effektiva lastbilstransporter. Ett av de steg som vidtogs var att begränsa längden på fordonsekipagen och de tillåtna axellasterna.
Lanseringen av F-lastbilen som standardfordon vid europeiska fjärrtransporter var ett framgångsrikt sätt att rädda lastbilarnas effektivitet och på så sätt bevara möjligheten till snabba, säkra och billiga varutransporter.

Perfekt tidpunkt
Titan TIPTOP/F88 kom vid precis rätt tidpunkt för Volvo. När den lanserades 1964/1965, välkomnades den av lastvagns- och transportbranschen. Men varför var den så framgångsrik? Det beror på tre olika orsaker, och varje orsak kunde i sig självt utgöra hela svaret.

På 1960-talet hade lastvagnarna från Volvos konkurrenter en stor svaghet: Eftersom de alla var utrustade med en fast förarhytt var de mycket svåra att serva. Det ledde till stora förluster i transportintäkter vid service och driftstopp. Titan TIPTOP:s effektiva tipphytt gav ännu bättre åtkomst till grundkomponenterna än N-lastbilen.

Överlägsen ergonomi och ökad säkerhet
Ergonomin i den nya Titan TIPTOP/F88 var unik, och sovhytten erbjöd mycket goda övernattningsmöjligheter för en eller två förare. Den krocktestade hyttens säkerhet var kanske inte dess mest omtalade egenskap, men säkerheten fick alltmer uppmärksamhet, inte minst till följd av den diskussion som startades av Ralph Nader i Nordamerika.

En fjärde orsak bakom Titan TIPTOP/F88/G88:s framgångar var naturligtvis även den nya motorn, den nya växellådan och de nya chassikomponenterna, vilka alla användes i den konventionella N88-lastbilen. Det viktigaste var naturligtvis 10-litersmotorn, förberedd för turbo och höga effekter, samt den synkroniserade, åttaväxlade rangeväxellådan.

Föregångare till F88
L4951 (tvåaxlad) och L4956 (treaxlad) tillverkades bara under ett år och kan sägas vara föregångarna till F88-lastbilen. Den här lastbilen är så berömd att ytterligare beskrivningar är onödiga.

Värt att nämna är dock att den spelade en stor roll vid lanseringen av Volvolastbilar i länder som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Australien. Den fungerade också bra vid extrema fjärrtransporter från Europa till Mellanöstern eller t.o.m. till Asien.

Regler om längd
För att uppfylla lagstiftningen om maximal längd mellan första och sista axeln i ett fordonsekipage (enligt formeln om axelavstånd) lanserades G88-versionen 1970. Framaxeln var då något framflyttad. Den här lösningen var framtvingad av lagstiftningen och påverkade förarens bekvämlighet mycket negativt på grund av de förkortade framfjädrarna. Detta är typiskt för lagstiftning som inte tar hänsyn till transporteffektiviteten och förarmiljön.