LV75

LV75


I bl.a. USA kallas de lastbilar som har motorn framför förarhytten för "konventionella lastbilar", men lastbilar med motorn placerad under hytten/sätet har alltid varit ett naturligt alternativ. Världens första lastbil, från 1896, var faktiskt byggd på det sättet, med förarsätet placerat över motorn.

Motorn flyttas och motorhuven tas bort
I början av 1930-talet ökade antalet lastbilar på Europas illa underhållna vägar. För att vägarna skulle hålla var de tillåtna axeltrycken därför ganska låga. Behovet av att skapa en jämnare last mellan lastbilens axlar än då motorn var placerad över framhjulen och förarhytten bakom motorn ledde till utvecklingen av F-lastbilarna, d.v.s. lastbilar utan någon motorhuv framför förarhytten.

Volvo ville gärna utnyttja denna grundläggande princip, och som ett resultat av detta lanserades LV75 i början av 1933 vid lastbilsmässan i Amsterdam i Nederländerna. LV75 blev snart en mycket populär lastbil inom vissa specialområden

som till exempel soptransporter. Vanligen användes den dock som chassi för lätta till medeltunga bussar i landsvägstrafik.

Chassit och framaxlarna anpassas

LV75 utformades på ett sätt som liknar 1990-talets designmetod, enligt det s.k. seriekonceptet. Chassit var i princip identiskt med LV74-lastbilen, d.v.s. en bensinmotor med sidoventiler på 65 hk. Men för att kompensera att en större del av totalvikten nu låg över framaxeln, valde man att använda framaxeln från LV68-seriens tunga lastbilar.

LV75-serien blev ett enastående exempel på serietillverkning av lastbilar fram till lanseringen av Volvos F-lastbilar i mitten av 1950-talet.

När det gällde bussar, skulle det bli annorlunda. Från och med 1935 placerades motorn i Volvobussarna vanligen i eller under busskarossen.