LV76 – LV79

LV76 – LV79


Eftersom Volvolastbilarnas totalvikt ständigt ökade, beslutade man att konstruera en verkligt modern lätt lastbil med moderna komponenter. Syftet var att öka årsproduktionen av lastbilar och att ta över den marknadsledande positionen i Skandinavien från de billigare amerikanska lätta lastbilarna.

En lätt och hållbar lastbil
De resulterande LV76-78-serierna innehöll några av de bästa lätta Volvolastbilar som någonsin gjorts. De hade lång livslängd, och ett förvånansvärt stort antal lastbilar av denna typ är i gott skick än i dag. Ett av skälen till att lastbilarna höll så länge var naturligtvis att de användes vid lätta transporter och att de också kunde utnyttjas vid alla typer av praktiska transporter, även privat eller på bondgårdar o.s.v.

Skillnaden mellan LV76-78 serierna låg endast i totalvikten, typen av fjädring och däckdimensionerna, medan hjulbasen var densamma för alla tre. Serierna påminde om Volvos personbilar under samma epok. Fronten på lastbilarna såg till exempel precis ut som på Volvo PV653 och PV658, även om stötfångaren var bredare, eftersom de små lastbilarna krävde större däck.

Anpassade för små serviceuppdrag
När det gällde mekaniken var LV76-78-serierna väldigt enkla och robusta. Ägarna och förarna hade inga allvarliga problem med dem, antagligen på grund av att designen var enkel snarare än sofistikerad.

De här lastbilarna användes främst vid lätt distribution (till exempel som ett flexibelt fordon för handelsträdgårdar) och som servicefordon för brandkårer i mindre samhällen. 1936 lanserades en något kraftfullare version, LV79, med tyngre chassikomponenter och dubbelmonterade bakhjul. Denna lastbil lämpade sig inte bara för distributionstransporter, utan även för tyngre arbeten, som till exempel i bussar och till och med för lätta anläggningsarbeten.

LV76-78 följdes av LV10, medan LV79 ersattes av LV11. Precis som på sina föregångare liknade motorhuvarna på båda typerna dem som fanns på Volvos samtida stora personbilar (som ofta utnyttjades som taxibilar).