LV8 och LV9

LV8 och LV9


I mitten av 1930-talet förändrades lastbilarnas yttre design och tekniska konstruktion på viktiga områden. LV8- och LV9-serierna var två viktiga steg på vägen mot Volvos position som marknadsledande lastbilstillverkare.

Motorn flyttas framåt och uppåt
Fördelningen av totalvikten mellan axlarna har alltid varit knepig. Det radikalaste steget för att förbättra fördelningen av lasten mellan fram- och bakaxlarna är förstås att placera motorn under hytten, precis som på F-lastbilen. Den här lösningen fick av flera orsaker inte många anhängare förrän i mitten av 1950-talet.

I stället flyttade man motorn, vilken normalt placerades bakom framaxeln, framåt och upp ovanpå framaxeln, vilket i hög grad förbättrade axellastfördelningen. Resultatet blev LV8 och LV9, två mycket populära lastbilsserier som skulle bli standardlastbilar i Sverige i slutet av 1930-talet.

Stålhytten - bekväm och uppvärmd
LV8/LV9 hade en mer aerodynamisk och rundad form, jämfört med tidigare Volvolastbilar (och andra lastbilar) som hade en mer "rakknivsvass" design med lodräta och vågräta linjer. Före LV8/LV9 hade de flesta tyngre Volvolastbilar levererats utan förarhytt. Men i mitten av 1930-talet

utrustades de här serierna vanligen med en stålhytt (ofta med träram och ett kapell av segelduk) med en ganska aerodynamisk form. Detta förbättrade bekvämligheten och ergonomin dramatiskt. Vid den här tidpunkten blev en viktig nyhet, värmaren, allt vanligare. Det förbättrade också förarens arbetsmiljö.

En lastbilsserie för många olika arbetsuppgifter
Tidigare skilde sig varje lastbilsmodell väsentligt åt från andra modeller, framför allt när det gällde storleken. Med LV8/LV9 skapades en enda lastbilsserie för en stor mängd olika transportändamål, från lätt distribution till längre transporter och anläggningsarbeten. Det blev möjligt tack vare tillgången på olika typer av motorer, till exempel bensinmotorer med sidoventiler eller toppventiler, Hesselmanmotorer och, under andra världskriget, till och med gengasmotorer. Tack vare olika typer av luftfjädring, axlar samt hjul- och däckdimensioner fanns det stora möjligheter att anpassa LV8/LV9 till en rad olika arbetsuppgifter.

LV8/LV9 blev väldigt populära, framför allt som lastbilar, men i det längre perspektivet fungerade de ofta även som lätta till medeltunga bussar.