LV11

LV11

Spetsnoslastbilarnas utseende blev mycket omtyckt av kunderna, eftersom utformningen både var funktionell och följde den tidens designtrend.

När en något tyngre version av Spetsnoslastbilen utvecklades 1940 som en efterträdare till LV79 , var det naturligt att använda en befintlig design för den nya lättare och modernare lastbilen, särskilt som LV79 hade haft samma utseende som LV76/LV78 lastbilarna. Under 1938 och 1939 ersattes den av Spetsnoslastbilarna.

En bro mellan lätta och tunga lastbilar
Lastbilsserien LV11 var en bro mellan de lätta och de robusta, tyngre Volvolastbilarna. I verkligheten var LV11 fordonets chassi väldigt likt de tyngre lastbilarna i Volvofamiljen. Drivlinans komponenter (tillverkade av Volvo, förstås) var lite gammalmodiga men väl beprövade och hade använts under många år i till exempel LV8 serien. Även den senare ersattes till viss del av LV11.
Trots LV11:s ganska blygsamma (lagliga) totalvikt ser man ofta bilder från 1940 talet där den här fordonsserien används för tunga arbetsuppgifter


som anläggningsarbeten. Vid sådana uppdrag utsätts chassikomponenter som ramen, fjädringen och axlarna för stora påfrestningar, särskilt med tanke på överlastningen, något som var mycket vanligt på den tiden.

En svensk standardlastbil
LV11 blev en svensk standardlastbil. Det var inte många som exporterades, eftersom den var robust byggd och därför dyrare än de billigare och klenare utländska konkurrenterna. Den modifierades vid två tillfällen, år 1947 när den efterföljande LV105-serien lanserades, och något senare, när LV105 ersattes av lastbilsserien L20. Förändringarna var dock ganska måttliga.

Eftersom den här lastbilsgenerationen var så populär, återanvände man L20-lastbilens chassi och komponenter när den ersattes av lastbilsserien L34. Man gjorde inga större förändringar, utom att byta till motorhuv, förarhytt och stänkskydd av modern design.