L42 och L43

L42 och L43


I januari 1933 lanserade Volvo den frambyggda lastbilen LV75 vid lastbilsmässan i Amsterdam. Den blev mycket populär som bas för bussar, men kundernas efterfrågan på F-lastbilarna var liten under 1930-talet.

Därför skulle det dröja över 20 år innan ännu en Volvolastbil av den här typen erbjöds som standardmodell. Under tiden gjordes konventionella lastbilar ibland om till F-lastbilar.

Snabbe blir berömd
1956 - samtidigt som Amazonen - lanserades L42 Snabbe. Den blev en omedelbar framgång. Det berodde inte bara på F-modellen, utan på den nya lastbilsseriens särskilda egenskaper. Detsamma gällde den något tyngre systermodellen, som lanserades 1957.

L42 ersatte L34, lanserad 1950. Jämfört med den modellen erbjöd den frambyggda hyttmodellen en mycket kortare hjulbas och totallängd inom en given och nödvändig plattformslängd. Det gav god manövrerbarhet i stadsområden med mycket trafik, bättre axellaster och perfekt sikt från förarsätet.

Lätt att lasta, mäktig att köra
Tack vare ramens utformning (som inte var rak utan nedsänkt mellan axlarna, så att plattformens lasthöjd förbättrades) var L42 Snabbe extremt lättlastad, även utan hjälpanordningar som kranar och gaffeltruckar. Prestandan var förträfflig, tack vare V8 motorn (!) som konstruerades och tillverkades av Volvo i Göteborg/Skövde.

Bränsleeffektiviteten var å andra sidan mycket dålig, men detta var inte så viktigt, eftersom lastbilar av den här typen vanligen bara användes för kortare transportsträckor varje dag.

Trygge föds
Lastbilsserien L42 var en lätt lastbil. Något senare lanserades den tyngre medeltunga lastbilen L43 Trygge. Den var dock utrustad med en rak ram som ökade plattformens höjd. Det var i och för sig inte något större problem, eftersom L43 transporterade tyngre laster som i vilket fall som helst krävde lastningsanordningar som en kran eller en gaffeltruck.

Fokus på bränsleförbrukningen
Till följd av att de dagliga körsträckorna och att transporteffektiviteten ökade blev bränsleförbrukningen och bränslekostnaderna allt viktigare under 1960-talet. Därför erbjöds en dieselversion av både L43 (1963, döpt till L4351 Trygge Diesel) och L42 (1964, döpt till L4251 Snabbe Diesel). 5 i beteckningen angav en diesellastbil, medan 0 angav en bensindriven lastbil. Hela beteckningen för den bensindrivna L42 Snabbe var alltså L4201, där den fjärde siffran, 1, angav att lastbilen var frambyggd.

L42/L43 lastbilarna intar en särskild plats i Volvolastbilarnas historia, eftersom de var de första Volvolastbilarna med en standardhytt i stål. Dessa tillverkades inte i Umeå som dagens Volvohytter, utan i Olofström.