F82 och F83

F82 och F83


När den stora förnyelsen av Volvos lastbilssortiment ägde rum 1965, var det två modeller som behölls i princip oförändrade.

Det var F82 och F83, döpta i enlighet med övriga nya lastbilar, d.v.s. med ett "F" som beteckning för "frambyggd", en "8" som beteckning för att de tillhörde det nya sortimentet och med en "2" eller "3" för att beteckna vilken lastbil de ersatte, L42- respektive L43-serien.

Här behövs inga ändringar!
Faktum var naturligtvis att installationen av en dieselmotor i de här lastbilarna 1963/64 redan hade förvandlat dem till effektiva transportverktyg. Samtidigt gav den frambyggda modellen godtagbara axellaster och långa plattformar med en relativt kort fordonslängd totalt. Därför fanns det ingen anledning att modifiera lastbilarna, särskilt eftersom antalet var så litet att det inte var ekonomiskt lönsamt att designa en dieselmotor i den här klassen.

Bensinmotorn får vara kvar

Det fanns fortfarande kunder som föredrog bra prestanda framför låg bränsleförbrukning. Därför fick det bensindrivna alternativet B36AV (den kraftiga Volvo V8-motorn) vara kvar. De bensindrivna versionerna av lastbilarna kallades F82B respektive F83B. Det var egentligen inte så förvånande, eftersom de här lastbilarna ibland körde så korta sträckor som 20 till 30 km om dagen. På så korta sträckor är naturligtvis bränslekostnaden av mindre vikt, även med tanke på höjda bensinpriser och V8 B36AV-motorns höga bränsleförbrukning.

Dieselmotorn tillverkades ursprungligen av Ford, men 1967 ersattes den av en kraftigare Perkinsdieselmotor. Den användes även för F82S/F83S-lastbilarna 1971 och för F4 1975.