F10, F12 och F16

F10, F12 och F16


När F10 och F12 firade sitt 10-årsjubileum, var de fortfarande bland de modernaste lastbilar som fanns att tillgå, trots att de också hade blivit de mest kopierade lastbilarna på marknaden. Men det var på tiden att förbättra vissa av den här lastbilsseriens egenskaper.

En helt ny modell
Den mest uppseendeväckande av de nya modeller som kom under 1987 var F16, en helt ny lastbilsmodell med en kraftigare motor än någon annan lastbil för fjärrtransporter. F16 byggde på F10:s/F12:s chassikonfiguration. Under planeringen av lastbilsgenerationen 7 000 (det var originalbeteckningen för lastbilsmodellerna F7/F10/F12/F16) spelade F16 en viktig roll.

Flera skäl, till exempel F12-modellen med laddluftkylare från 1979, gjorde att F16 inte bedömdes som nödvändig för transportuppdrag förrän i slutet av 1980-talet när tågvikterna och snitthastigheterna ökade.

Extrem kraft
F16-lastbilen hade en avancerad sexcylindrig, rak motor med fyra ventiler per cylinder och en högt placerad kamaxel. Motorn var av en alldeles ny design, men när det gällde grundprinciperna var den till viss del traditionell. Den dög ända till 1993, då Volvo kom med det högteknologiska mästerverket D12-motorn för FH12. För att överföra den extrema kraften från F16 till drivhjulen användes en förbättrad version av den 12-växlade synkroniserade rangeväxellådan med en integrerad splitdel.

Utseendet på F16 och på de förbättrade versionerna av F10 och F12 (vilka lanserades samtidigt) ändrades något, framför allt för att kunna erbjuda ett minskat luftmotstånd och bättre bränsleekonomi.

För krävande fjärrtransporter
Volvo F16 togs väl emot och blev snart en standardlastbil, både för extrema tågvikter och krävande specialtransporter, till exempel för timmertransporter i Skandinavien med tågvikter på upp till 60 ton, för vägtåg av påkopplade släp i Australien med tågvikter på upp till 115 ton eller för extremt snabba fjärrtransporter i Europas bergiga områden. Det fanns även kunder som ville erbjuda sina förare extra starka lastbilar, så att de inte behövde använda växlarna så ofta.

Lastbilsserien F10/F12/F16 (tredje generationen, lanserad 1987) utnyttjades för att introducera en rad mycket avancerade högteknologiska funktioner. De viktigaste var nog den elektroniskt styrda bränsleinsprutningen i motorerna, vilket gav renare avgasutsläpp och en ytterst effektiv farthållare.

Powertronic
I början av 1990-talet underlättades förarnas arbete genom införandet av två automatiska växellådor med mycket olika konfigurationer. Tack vare växlingssystemet Powertronic (som även användes i tunga terrängfordon från Volvo Anläggningsmaskiner) behövs ingen manuell växling vid krävande terrängkörning eller vid specialuppgifter som brandsläckning, där hög hastighet och säker körning är av yttersta vikt.

Powertronic designas av Volvo och tillverkas i Volvos transmissionsfabrik i Köping. Tack vare designen med en momentomvandlare erbjuder den dragkraft under automatiska växelbyten, hur korta de än är. Det skapar dragkraft till och med under de lerigaste förhållanden.

Geartronic
Den elektroniska växellådan Geartronic tillhörde inte alls den nya generationen växellådor. Det var helt enkelt en elektronisk version av de tillförlitliga rangeväxellådorna med integrerad databaserad växling. Den trendsättande växellådan blev snart ett populärt val vid verksamheter som fjärrtransporter eller tunga regionala distributionstransporter.
Till skillnad från Powertronic hade Geartronic ingen momentomvandlare, vilket innebar att kraften från motorn till hjulen bröts under den automatiska växlingen. Det gjorde att Powertronic var olämplig för vissa transportuppdrag, till exempel vid anläggnings- och timmertransporter.

Automatisk - och manuell
Både Powertronic och Geartronic hade två viktiga nya egenskaper jämfört med de gammaldags automatiska växellådorna: de främjade en låg bränsleförbrukning och gjorde att föraren kunde åsidosätta det automatiska systemet vid behov. En automatisk växellåda går nämligen aldrig att jämföra med en skicklig och erfaren lastbilsförare.