N86 och N88

N86 och N88


De tunga N-lastbilar som lanserades 1965 inom lastbilsserien System 8 var inte särskilt spännande om man inte tittade efter ganska noggrant. De verkade faktiskt vara nästan identiska med sina föregångare (Viking respektive Titan), men under skalet/motorhuven var de helt omgjorda.

När Volvo lanserade sina lastbilar i Nordamerika under det sena 1950-talet, fick erfarenheterna från den krävande USA-marknaden en stor inverkan på efterföljande Volvolastbilar. Att Volvos lastbilar i dag tillhör världens bästa beror faktiskt till stor del på erfarenheterna från 1950- och 1960-talen.

Målen bakom motordesignen
Med undantag av motorhuven och hytten var N86 och N88 helt nya lastbilar. Under motorhuven hade man gjort ambitiösa modifieringar, och nya motorer på 7- och 10-liters kapacitet hade ersatt de äldre motorerna som hade samma kapacitet men inte var lika säkra och effektiva.

De två nya motorstorlekarna hade utformats för mycket höga effekter och effektiv turbodrift.

Fem mål hade topprioriterats: total tillförlitlighet, lång livslängd, låg bränsleförbrukning, låg vikt och potential för framtida utveckling. Utöver dessa fem mål skulle motorerna i framtiden dessutom visa sig ha unika miljöegenskaper, som låg bullernivå och rena avgasutsläpp.

Helt synkroniserade växellådor
Basdesignen bakom de nya växellådorna i R50 och R60 var ännu radikalare än motorns utformning. De var helt synkroniserade rangeväxellådor. Hanteringen av växellådan underlättades betydligt av att den var mycket tillförlitlig och för sin tid lättbearbetad vid växelbyte. Dessutom hade den bara fyra positioner för åtta hastigheter, vilket var en fördel. Varje position användes för två hastigheter. De här växellådorna skulle komma att bli berömda och så småningom kopieras av Volvos konkurrenter.

Den nya utformningen av alla viktiga komponenter, som rambalkarna, styrsystemet och bromssystemet, gjorde i själva verket N86 och N88 till helt nya lastbilar under skalet.