F7

F7


Volvos lastbilar har länge ansetts vara "förarnas lastbil" och deras huvudsakliga egenskap har alltid varit effektiviteten. Den egenskapen är särskilt tydlig i segmentet tunga lastbilar med en "medelstor" motorkapacitet på mellan 6 och 7,5 liter.

Ett stolt arv att förvalta
Viking och F86 är två av världens mest berömda lastbilar, oavsett märke. Därför hade F7 ett stolt arv att förvalta och förränta när den lanserades under senare delen av 1978. Det fanns många som var skeptiska, eftersom lastbilsägarna och förarna ansåg att inget kunde slå F86. Men F7 lyckades försvara Volvos ledande ställning inom den "lättare tunga" klassen.

Mot en större hytt
F7 hade faktiskt utvecklats parallellt med F10/F12, och det hade funnits planer på att använda en något smalare F10/F12-hytt för den nya lastbilen. Till sist upptäckte man dock att den större hyttramen var alltför sofistikerad och tung för den nya F7. I stället beslöt man att utveckla en bredare variant av den mindre F6-hytten (delvis inom samarbetsprojektet De fyras klubb).

Det ledde till att F7-hytten blev ganska enkel (med gummifästen mot chassit i stället för spiralfjädrar) och något bredare än F4/F6:s hytt. Den låg dock fortfarande inom den maximala bredden 230 cm, vilket var reglerna i länder som Schweiz och

Nederländerna. F7 var utrustad med samma sorts daghytt som den något lättare F6S, men det gick även att få en lätt sovhytt eller manskapshytter med sittplats för fyra till sex personer.

En bästsäljare i Europa
F7 var en internationell lastbil i dess sanna mening. Den blev snart en bästsäljare i nästan hela Europa, och den sålde även bra på fjärran marknader som Australien och USA. I utvecklingsländerna föredrog man dock N-lastbilar med motorhuv, vilket begränsade F7:s framgångar där.

F7:s främsta egenskap var den totala anpassningsbarheten till nästan alla möjliga typer av transportuppdrag. I många länder användes F7 vanligen som en stark distributionslastbil. Tack vare turbomotorn med laddluftkylare (en nyhet i F7 som snart skulle finnas i flera av Volvos andra lastbilar) och de effektiva 8- eller 16-växlade växellådorna användes F7 ofta vid fjärrtransporter. Till följd av sin låga chassivikt hade den nämligen en utomordentligt hög lastkapacitet.

Årets lastbil
1979 utsågs F7 till Årets lastbil av en jury bestående av motorjournalister från tjugo europeiska länder. Volvos lastbilar har fått pris som Årets lastbil ytterligare fyra gånger, nämligen år 1984, 1986, 1994 och 2000.